isamalm

Äntligen städat klart, har kläder rena och vikta, handlat och vart och käkat lite med Simone och Robin. Man hinner med mycket när man har kul. Nu ska jag försöka leta lite lägenheter, i någon lite mindre ort utanför Göteborg. Åh så jag längtar, till min nya lägenhet, med nya möjligheter och rädslan för att börja på ett nytt jobb och få nya vänner. Allt skrämmer mig, men ändå gör mig så stark. Kommer att sakna min lilla lägenhet, minns så väl när pappa ringde och drygade sig " ville du ha lägenheten på Ludvikagård" jag sa; Ja, jag har väl inget val ( med lite deppig föst) Han sa; ja, men då tackar jag nej till lägenheten på stan då! Åh, vilken bomb som smällde inom mig. Vilken glädje. En av de bästa dagarna i mitt liv. Hoppas den turen följer mig vidare i livet. Åh, jag vill nu, nu på en gång ha en lägenhet, långt ifrån Ludvika. Tänk att bara gå ut för att lämna soporna, och SE någonting nytt, helt nya ansikten och inte kunna gatorna, tappa bort sig, gråta lite och ringa runt för att få medlidande. STUDENTEN, vart är du, jag vill stå på flaket nu, skrika så jag tappar rösten och hela tiden ha i huvudet att " Jag slipper alla här, jag slipper vara en del av alla Ludvikabo´s vardag, Jag behöver inte vara den som alla snackar om. Men tyvärr är det någon annan som kommer att få ta min plats och falla offer. Jag ska dela styrka med den individen! Men om det bli någon som gjort mig illa, så kommer jag att glädjas. För man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Gammalt ordspråk, men världens bästa!